Kadanik

Aktiv kan väl sammanfatta min dag och er dag med ironi. Jag har legat i och hängt i plugget, haft prov och tagit en väldigt seriös plugg-fika. Hann med en sväng på stan med redhead, glassigt klippt av en rutinerad frisör född med platttången i handen. Om det bara vore så väl, klippt och klar blev hon och vi skiljdes åt. Min kära godingar plockade upp mig för en tur ut till väla. Fick i mig lite käk och en alltid så trevlig snackis med farmor. Ner mot stan igen denna gången för träning, drog igång med Zumba idag. Det var faktsikt roligare än väntat, och med min fysik lär ju mina armar och ben vara aningen möra imorgon. Nu är jag igång, nyttig (allting är relativt) och träningen går bra. Nu följer jag Dregen i "Rum för en Stjärna", verkar lovande idag.

Där, damer och herrar har ni fått mitt sämsta och tråkigaste mest vanliga inlägg på länge. En halv dassig dagsuppdatering, det får vi ändra på. Inte ens jag orkar läsa mina tråkiga rader, för egentligen. Vem fan bryr sig om min dag? Helt vanlig/tråkig dag fylld med icke-ovanligheter. Ähh, ni det får bli till att ta i med hård handskarna och låta kreativiteten flöda även här. Trots allt bör jag väl ha en liten gömd talang vad gäller svenska och skrift i allmänhet. Därför dagen har ett elegant avbrott i det annars vanliga livet, jag har fått min betyg i svenska- och engelska A presenterade. MVG tillät mig att dra till på smilet och känna; Fan va bra jag är! Nej, ointressant var ordet. Nu slipper ni mig, för dagen.

MIN FINA MORMOR.




♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥







Gunsan, kära lilla farmor.

Jag har skjutit på det, skjutit på det och... Skjutit på det. Nu är det klockmässigt fredag och last day hos modern min, hur ser rummet ut? Följdfrågan lyder, hur snabbt ryker halsen av imorgon? Ni hajar, grejen är jag är kass på att hålla ordning. Sliter av mig kläderna och glömmer allt vad garderob är, kommer hem och slevar in jackan en bit in för att jag fortfarande ska kunna öppna dörren och bäddar upp sängen fredag när jag kommer för att sedan inte bädda den igenom förrens nöästa fredag. Mitt system och lite min grej faktiskt, skippar upprullning av rullgardinerna också. "De ska ju ändå ner på kvällen igen", "Sängen ska ju ändå bäddas va ikväll" och varför inte den gamla fulingen "Jag ska ändå ha de kläderna imorgon". Suure när du inte längre kan urskilja golvet, då ska det nog fan vara kallt innan de plaggen åker på; Allihop. Och för att sprizza en snygg topp moset, jag älskar det. Jag älskar min röra, hemtrevligt och ikke-perfektion. Praktiskt och lättskött, för att inte nämna ordet brilljant. En snabb utgrävning på morgonen och du är ute på ett kick. Kläder, jacka, skor, väska, dator, du finner allt på samma plats. Där delas våra åsikter, mina och mammas. Hon förstår inte mitt sätt att se på hemtrevligt och¨inbjudande, eller det faktum att jag ens orkar leva i röran. Kalla det ett tonårssyndrom eller bara vanlig slapphet, jag diggar det. Framtills just sista kvällen när mitt lilla avtal till mamma lyder.. "Städa upp och gör snyggt innan du kilar till pappa.." Den delen borde slopas, så kunde man känna sig lika hemma när man kom tillbaka och bara gona ner sig i stöket. Mer oordning åt folket säger jag.

Handboll, en kriminalare och snö. Ett tjockt lager vitt på marken, återigen. Vadfan händer med Helsingborg, Skåne, Sverige?? Sluta lava frusna tårar ner över oss, jag är less på allt vad vinter innebär. Ständigt gå på helspänn för att slippa ligga plant sekunden efter med blåslagen kropp. Nej, tack vet jag vår och sommar. Lyckan när man för första gången slipper ta till jackan. Så fastnar blicken ut genom fönstret och man inser; Vi får dras med vinterjacken ett tag till.

Så var denna kvällen till ända, första skolveckan år 2011 når sin slutstation imorgon. Då inleder vi ny kurs, religion. Håller tummar och övriga fingrar korsade för en kickass lärare och en go start på dagen. Hej och välkommen god motivation, nu kör vi.

Ett missförstånd blev till två och har suttit 3h i plugget helt i onödan. Mitt humör är över skyarna och jag bara ler, min vanliga tur. Individuella valen ligger nära, utan att jag vet vad som ska väljas. Nu väljer vi för trean, sista året.

Gash min hjärna går på högvarv för ett, och för två.

¨Jag har officiellt inte gått upp för idag ännu. Rullgardinerna är fortfarande nere, jogginget är på och jag har inte lämnat huset. Jag tänker inte sitta här heller, som ni märkt. Min blogg, mitt liv och mitt plugg är allt tillbaka som vanligt imorgon igen. Men idag är det siesta-time hela dagen och min enda plan är att hålla mig vågrätt liggande. Lovets sista dag och jag spenderar den på bästa sätt.

För att verken ni, eller jag, ska vakna upp i en djup deprission imorgon är det väl bäst att rycka rötterna ur soffan redan nu. En dusch och ett uppvaknande från min vardag, tätt följt av en middag nere hos farmor och farfar. För att sedan slå mig ner en sista gång innan vi når måndag den 10 Januari, jag ska njuta va mina sista timmar av söndagen.

Kocka, agera köksmästare kallade det vad ni vill. Imorgon är jag överhuvud på mat avdelningen, fråga mig inte hur/varför/vad eller när. Mitt alldeles egna initiativ att inte bara bjuda mina everydays utan också mormor. Snäll som man är får de en andra chans att ta njuta av min smaksensation, jag står än en gång i köket runt trean och trixar ihop chokladmousse. Det går nästan lite fort detta, matlagning och eget initiativ. På tiden att sluta vara stolt över att ha "lagat mat", pommes frites eller Billys. Vi kanske har landat mitt i någonting nytt, mitt nya jag. Den ansvarstagande, välplanerade pedanten med stor intresse för matlagning? Så vaknade vi upp, 17 påväg mot 18 sittandes i djupa funderingar i köket med den nyligen gjorda chokladmousse. Lika trixit recept som en simpel kopp choklad på morgonen med undran; Är den tillräckligt avsvalnad för att stå i kylen än? För att snart möta rummet där "stimmet" ägde rum förut, det som dog någonstans mitt i processen. Vilket lämnar allt upplockat från golvet liggandes i det jag vanligtvis kallar min säng. Men vi kommer dit, när 17 påväg mot 18 räknas till boxen 30-35.

Jag påbörjar disc 11, jag har inte lämnat huset idag. Jag är beroende på riktigt.. Hjärtligt och ärligt, detta är min bästa julklapp. NÅGONSIN. Det enda som fattas för att göra min kväll komplett skulle vara ett gäng godis, lite Donalds och riktig cola. Taskigt nog sitter jag med Cola zero, halvgamla chirre och seg glass. Vad hände där? Mitt ha begär kallar, på ett och två håll. Godis och satc, vi låter brudarna fylla upp tomrummet idag.