Kadanik

Vi har kontakt, mitt ute på landet har jag och stadslivet kontakt. Allt tackvare min älskling, Iphonen. Via den lyckades jag köra in internet i datorn och nu känns livet lite mer komplett här ute bland åkrar och bondgårdar. Vi befinner oss på ett vandrarhem, långt ute i ingenstans och här kommer jag att tillbringa 24h från nu. För att ha ett lååångt firaande för mormor. Känner att agget närmar sig ju längre tid jag spenderar här och inte med dagens huvudperson och co. Det vankas väl käk här ute snart också, kan jag tänka. Fantastiskt säger jag, med tanke på de tidiga frukosten har hunger redan gjort en knock-out. Nästa mål: Mat.