Kadanik

Man vill ju bara till stranden. Som man brukar kunna i Juli. Jävla skit sommar. Det finns ju knappst någonting att göra heller. Hann med 3 filmer bara igår.. Livsångest. Och det är mindre än en månad tills plugget driver igång igen. Fyfan, vad motigt det känns nu.

Tvn slockna nyss och det stod "Vi tar en tystminut för att hedra Norge". Verkligen fint gjort.

Gulliga.

Heey ni. Det var (igen) ett tag sen. Torsdags till och med. Och utgång var det, o-nykter sådan. Nattbuss och bilfärd, samt ett avslut på Mc´Donalds i vanlig ordning. Fredag på det, kickstarta dagen tidigt och hjälpte mormor med städningen. Besökte Höganäs, Magasin 36 och lager 157 om någon skulle bry sig. Spenderade sedan kvällen som ni säkert kan gissa hos Malin, åt pizza och dega med Marcus och Patte.

Ni måste älska mina tråkiga summeringar. Jag gillar de, för mitt eget kom-ihågs-skull. Det blev lördag och klockan ringde brutalt tidigt. 05.30, på somarlovet. Den är inte helt okej. En brud-make, mamma och syster i Limhamn. Tåg, buss och en bit promenad så var jag på plats. Tackar min Iphone för kart-funktionen. Jag hade ju aldrig kommit rätt gåendes i Limhamn utan den. Rätt kom jag och fina blev dem. Efter ett meal Burger King igår är det bestämt, det är fan slut nu. Jag och min goda Kajjan planterade oss på Hampan igår. Tror nästan det är första gången vi är ute utan att gå ut och dansa faktiskt. Men oj, vilken bra kväll det var igår...

HAR VI SOMMAR!? Vad är det för väder vi har, helt ärligt. Det total öser ner. Utan stopp. Jag vill ligga på stranden, vara brun, bada, grilla. Leva sommarlivet. Fan för Sverige och väderguden.

Och det ha hänt fruktansvärda grejer i Oslo. Hemskt. Man kan inte ens förstå det, fyfan.

Oj, oj, oj. Jobbet är slut, imorgon är ledig och ikväll är det torsdag. UTGÅNG.

Som vi kör ikväll Kajjan.

ARGG. SUR. DEPPIG.

Ungefär såhär pigg var jag på busshållplatsen 07.55 häromdagen. Addera blekhet, värre ringar under ögonen och dassig frilla och ni har mig imorgon. Jag är så sleten. Egentligen helt utan anledning, men fortfarande. Känns som livet dansar kring jobb, precis så som jag absolut inte vill leva. Hur ska jag överleva ett vanligt liv med rutiner, jobb och struktur efter gymnasiet? Jag måste dega ett par år, ta dagen som den kommer, fly Sverige än sväng och lokalisera vägen jag vill gå. Tror jag är inne på livet fel spår nu, faktiskt. Men imorgon står jag där igen, med rosa målande naglar och glossiga läppar. Totalt suktande efter löne-lappen så det känns mindre hårt att kliva upp med klockringning under sommarlovet. Nej ni, det är allt en pipig Kadanik ni har här. Rastlös och gnällig, trött och i allmän obalans. Därför checkar jag ut såhär 00.00 och fallaer in i sleep-mode. Låt mig vakna pigg och taggad på vad än dagen har att erbjuda.

Som jag bor i mina levis shorts, så ofta jag kan.

Färdigjobbad för idag och åter på hemmaplan. Inte en direkt kund-rush, troligt är väl folk smarta nog att hålla sig i solen och inte springa i ett köpcentrum. Jag jobbar massvis nu, och klagar i samma takt. Men när vi når den 25, om sex dagar, är det fan inte jag som klagar.

Ett kattbett med tragiska följder. Fyra akut-besök hos läkaren, gipsad arm, 2 dos antibiotika, spruta, stick i fingret - stick i armen, skuren i med skalpell. Mamma, lilla mamma. Och jag fick uppleva en nära svimmningsupplevelse. Sjukhus är inte min grej.

Är den inte vacker? Och god? Och fantastisk? Pucko, cola och "bulle-med-bulle".

Finns det något övermänskligt, Gud-aktigt eller ödet så garvar det/den åt mig. Jobbar lördag, tisdag, onsdag (= SOL, SOL, SOOOOL.) Ledig alla dagar med skyfall. Håller tummarna för att metrologerna, eller väder-spåarna vad dom n kallas, har monster-fel denna gången.

Som jag decka igår. Mitt i ett blogg inlägg, ´vaknade med datorn i sängen - stendöd. Jag hade börjat skriva en dagsberättelse om min inte på något sätt spännande dag. Jobb mellan 10-19, stiligt besök av Polsken och Mallan nere i butiken. Lite smink på dem och vi hade satt sprätt på 2h. Med ett Subway utanför tog vi (jag) tillfället i akt att låta springpojken handla kakor, och cola fick jag också levererat. Det är vad jag skulle kalla gödning. Springpojken hade flera funktioner, som att springa och köpa schampoo så Malin kunde tvätta sig ur sin hår-kris. I vasken på badrummet. Och senså, var jag själv igen. Med 3h kvar att plöja kliade det tillräckligt i fingrarna för satt handla, och det sjukt. Hudvård, sminkborttagning och ansiktskräm. Ni som hakat med mig ett tag har väl insett att jag inte lever som man lär, allt prat om hur viktigt det är att ta hand om huden i både skolan och på jobb. Istället har jag låtit skiten sitta under natten, struntat i krämen eller dragit över med en ansiktsservett. Men nu ni är det ändring.



Tågade hem till köttbullar och potatis och landade slutligen i soffan en snabbis. Sen åkte jag buss ner till stan, plockade upp Mallan, åkte buss hem och dumpa Mallan. Med andra ord en helt onödigt spenderad timme. Det var min tråkighetsnivå igårkväll. Hemma med fb-chatten, bloggar, en dos tv och Dagge. Som förövrigt tyckte mitt förslag på Mc´Donalds var en tok-bra idé. Så Mc blev det, och Mc var det. Hör ni? Igår igen, detta måste sluta.

Nu skriker jag efter frukost. Jag försökte desperat hitta något gott förut när jag kollade, men fan det var ett deprimerande kylskåp jag gick till mötes. Får ta och väcka Dagge så vi kan slå våra kloka huvuden ihop om hur vi hanterar läget. Det regna förövrigt nyss också, är det ett förlängt höstlov vi har?

Det öser ner. Och jag ska ut i skit vädret. Uppe med tuppen, lämnar 8 och hemma 9. 13h. Jag skulle vilja krypa ner i min säng igen, titta ut och ha en mysig hemmadag. Men jobb är pengar och pengar uppskattas mer än hemma-mys. Mallan tittar nerom idag, sa ju att hon smyg-gilla det. Spackel allihopa, spackel.

Jag är nyss hemkommen från släktkalas. Grillat och potatis gratäng, kaffe och tårta + kakor, godis, chips och en dos cola. Underbart är det. Att bara sitta och sleva in i flabben utan att känna ett stopp. Från man kommer tills man går. Mycket trevligt, och gott. Jag ska fortsätta min städning/rensing/(sinnesförvirring)/undanplockning nu. Är det ett break? Det kanske är nu jag släpper hela biten med att det är praktiskt att ha alla kläder på golvet, utan istället uppskattar ett rum i ordning. Jag tror på det lika mycket som på tomten, men någon gång kommer vääl vänding. Idag och nu är jag laddad iallafall.

En smärre dragningskraft har vi allt, inte gentemot jordklotets mitt utan mot Rydebäck. Byta tankar, flabba skit, hata och gå skulle vi göra häromkvällen. Vart hamna vi om inte i Rydebäck, helt oplanerat men vi drogs dit. Så vi slog oss ner på bryggan, plöjde det ena samtalsämnet efter det andra. Garvade så tårarna kom glidande och kom till ångesten att vi skulle gå hem också. vi lyckades inte mer vår undermedvetna plan att få ner grabbarna, så hem gick vi. Och sprang. Två ollonborrar som bara ville gosa in sig i våra hår och två grodor som hoppar över vägen. + Några kilo flugor. Två skrik och ett dussintals nedklankningar på hela insekts-kategorin från Malins sida, konstaterades det snabbt; Vi hatar mycket. Som vi hatar. Och som vi smyger.

Godmorgon, god-lunch eller god em. fika. Vad ni själar än må ta till er av. Jag är redo. Klädd, sminkad, nyduschad. Tvättat håret, händer inte allt för ofta. Jag skulle hängt med Moe men det tycks i vanlig ordning sopas över av oplanering, seghet och min nya förmåga att svara i seg takt på sms. Därför har suget dragit från spontan hitta på något till att vilja till väla. Och just där, är jag sugen på fika. Jag hoppas att modern min ska skrika högt och säga kör om 5 när vi rings vid här strax. Annars sitter jag här med skorna, jackan allmänt redo och väntar in vad som komma skall ett tag till. Hoppas att alla ni inte tar följe av tråkiga (icke)händelser, spontana för fan! Det gör livet ett snäpp roligare.

Hörreni. Det här börjar bli ett egoboost-forum. Det är mycket Ellan nu. Och jag gillar det, ni vet (liksom jag) att det där med att boosta lite ligger mig nära till hands. Mestadels oseriösa, några med pose-min utan dess like, en drös vanliga ellan-leendet och några jag-tror-jag-är-svinsnygg. Ni har sett dem, allihop. Jag fortsätter i denna andan ett tag till.

Jag fick fin besök på jobb. Verkligen. Goa ligan av ryde + Mallan. Vilket gäng! Kaffe, makeup och fina vänner. Spacklade på Malin ett eller tre lager mer än vanligt, en hel butik fylld av make att välja av. "Svart, vill jag ha." Det lär hända igen. Hon smyg-gillar det där med smink, har jag bestämt. Aningens anti, men innerst inne ni. Och nästa gång är det rosa inte svart. Själv var jag rätt bra spacklad jag med. Tragiskt nog gillar jag också det mer och mer, foundation som för bara ett par veckor sen kändes krydd är vi nu brutalt nära inköp. Lösfransar och hela kittet. Snart skyller jag inte spacklet på att jag jobbat, utan på att jag blivit arbetsskadad.

Jag bestämde mig just för en sak. Jag ska ut och powerwalka imorgon, bäst att mjukstarta efter ett uppehåll dryga evigheten. Ta tag i livet var det häromdagen. Dagen därpå tog jag tåg-fika, cola och Marabou. Hopplös. Men imorgon beger jag mig ut för en vandring iallafall. Mest för att känna mig duktig, men det får räcka för tillfället. Leva gott och äta gott, tillhör för mig sommarlov. En Mc´Flurry efter en lång dag i Malmö idag tex kändes väl mer än rätt. Även om den nu skulle dimpa ner på låren. En rask promenad några gånger i veckan skulle dock få den ångesten som ibland sköljer över en att verka mindre jobbig.

Och halv 3 har vi uret på, med andra ord: Jag är ledig imorgon. Annars skulle en vaken natt inte varit go imorgonbitti. Första lediga dagen efter 6 jobbande dagar. Små klaga gör jag, 12 dagar när lönen dimper in är det inga sura miner. Dock kunde den där solguden sparat lite sol till mig imorgon. Natt-ugglan Kadanik, börjar så smått drabbas av det klassiska städrycket såhär nattetid. Efter att man plöjt bloggarna, greppat bort sminket, dragit över gaddarna, checkat en rad totalt värdelösa tv-program så kliar det lite i fingrarna med en upprensing av mitt lilla hak. De brutala klädhögarna, sminket i all sin kaos och övrigt liggande prylar överallt. Det är till och med så jag mår lite dåligt. Då har vi passerat "Jag skyller på att jag är tonårings-syndromet." Det ska jag sysselsätta mig med. Samtidigt som jag ska tröttgarva åt Mr. Simpson.

Är inte hon den finaste, goaste, konstigaste och världens bästa!? LOVE.

Vem är detta? Och varför var jag mörkhårig? Aldrig mer. Aldrig någonsin.

Jag jobbar idag, för sjätte dagen i rad. Imorgon är ledig. Aldrig längtat så mycket efter att slippa konka på tåget, tidig morgon och sen kväll. Jag får finbesök idag ner till butiken. Gossigt. Jag driver med bussen om en halvtimme, kalasbra morgon och perfekt att börja 14.00 så man slipper upp strax efter 6. Jag går av 19.00 och bör landa hemma 21.00, så vet ni och vi det också. Ut i solen!

Pizza rester. Mår bra av tanken bara.


As-sugen på något Mc-liknande. "Nära"


Mc frukost, middag, lunch, whatever. FÖR MÖÖÖ.


Pizzaa (igen) och igen....

+ Allt annat jag hinkat i mig på sistone. 52 liter cola, 20 kilo lösviktsgodis, ex antal kilo marabou, Billys, chokladfondue, procenthaltiga drycker, färdig-middag, fika.

Och träningen.. Vad är det ens? Formen 2011 ni. Men lever gör vi fan, och gott mår vi.

BODY-SHOTS. Kung-Kajjan

Helsingborg levererar som aldrig förr. Bilder på en av alla magiska utgångar. Älskar det. Dansa tills man dör (Och får träningsvärk), flirta lite, nya människor, stämningen, musiken, hela atmosfären bara är go. Och vi är ute, mer än någonsin. Ute hela natten, Mc och kebab. Rangla hem på morgonkvisten. Trada med vakterna, krama kebab-männen, shotta med 50-åringar och garva som aldrig förr. Njuta av livet och fina vänner. Mallan - Kajjan, LOVE. Jobb dansar lite emot vad vi vill nu med, men torsdag. Torsdag dansar vi ut igen! Fotografera mera, så ni också kan få känna på lite av kvällarna.

Feelin sky-high. För det mesta, i garvets tecken. Nya loved ones - Converse, (jag har byggt bo, blivit frälst eller vad helst ni vill kalla det) vristlänk, mina virkade älsklingar - Pappa ses som en gud numera, för att jag har dem i min ägo. Magtröjor, maglinnen och kaggen. Sådär ja, någonstans där tycks jag ha fastnat. Totalt. Min skinn-bag, med ett innehåll på fantastiskt mycket bra-att-ha-prylar. Ständigt konkade, men jag älskar den. Mycket kärlek och passion nu, på kläd och stil fronten vill säga. En skabbig as-go frilla i vanlig ordning och en flamingo bikini, ett läppstift beroende och ett jävla tågåkande. Ett hipstamatic-beroende och in i den gamla vanen med för mycket dejter med Mr Cola. Mr Coca-freaking-cola. Adjöken

Hey. Ni. Om ni fortfarande hänger där, här. På min fantastiskt tradigt uppdaterade sida. Vad är det, två veckor sen senast. Sjukaste någonsin, och totalt oacceptabelt. För min egen del, min blogg fungerar som mitt minne, min check-out för att veta vad jag gjorde förra torsdagen. Vilsen med en rullande discokula wobblar jag nu i en ovisshet.  Vad har hänt på sistone egentligen? Det jag kan konstatera är följande. En bättre sommar går inte. Det bara går inte. Aldrig har jag väl njutit så av att ha lov, inte tagit vara på dagarna så bra och aldrig varit så nöjd med tillvaron. Lycklig är ordet. Damer och herrar, det prioriteras annorlunda. Inte kombar jag med datorn en go sommarkväll eller sitter hemma och poetar en dag när det vankas utgång för gänget. Frågan är om vi någonsin kommer tillbaka i samma flow. Spontant blir det knivigt, brutalt knivigt. Skrivande rullar inte på i samma anda och jag får inte fram goa textrader att ge er. Men fan, nuet ska vi leva i. Och här är jag, nu och inte sen. Och ett bild-kaos bjuder jag på, inte här i ett och samma utan utspritt. För att någongång inom en snar framtid vara klar med resumén över de tappade veckorna.

Summer 11´ GUUUUYS. Summmmer eleeven.