Kadanik

Usch, känna som livet springer ifrån en, det bara lunkar på. I samma tråkiga takt utan en enda spontan grej som man kan leva på en vecka eller två. Nej, ångesten är ett faktum ikväll. Som ett stort svart moln över hela min tanke-producent, alla tankar går i samma fasliga melodi. Ångest eller deprission, 20 i fem lämnar jag plugget imorgon bar för att krydda den känslan lite grann. Dags för en kraftig uppryckning och nya tag, välkommen måndag. Men med pensionärs-varningslampor blinkande på alla håll; Jag är dödstrött och har varit enda sen klockan 20.30. Ändå, livet är rätt roligt nu.