Kadanik

Efter att nästan dött när klockan ringde (det är inte normalt att gå upp före klockan sju), blev jag tvungen att sätta fart. Lägga på en schysst makeup och i med lite krubb, snart stod jag vid bussen och var på god väg att bli en isbit. Knutpunkten tinade upp mig en aning innan jag kilade ner på perrongen, iskallt. Riktigt, riktigt iskallt. Man förväntar sig då att tåget blir en timmes härlig bastustund. Grundlurad var ordet, här sitter jag i precis samma kyla och blir sakta allt mer lik en iskub. Tänk att lyckas hamna på tåget utan värme, vi snackar tur. FACE Stockholm hela dagen, Wihoo!