Kadanik

Tragik, har ännu ej kommit ur det jag crasha i gårdagsnatten. Klockan har hunnit slå fyra.. Under de sex timmarna i vaket tillstånd har jag.. Hmm.. Intagit frukost, plockat undan gårdagens röra och låtit mig uppdateras via dator. Tappert under sex timmar att hinna med allt det där. Nej, tragiskt var ordet.

Stötte precis på dagens "split-road", att befinna sig eller att inte befinna sig i stadsllivet.. Räcker orken både till att pudra upp huvudet för omgivningens välmående och till att anstänga den lilla bakom pannbenet för att ej drabbas av tillfällig senilitet. Innebörden av förekommande rader rörde mina elektroniska prylar, vid tillfälligt senilitet finns risken att få tillbringa kvällen slitandes i håret och krypandes längs väggarna. Utan min ögonsten slår det lätt snett i huvudet.. No music, no facebook, no blogs, no life. Beroende vill jag inte kalla det, mer en sinnesförrvirring då vi ej kan umgås. Dra sig igenom en ansiktsfixning och bränna ex antal hårstrån vid rykande hjärna pga att funktionen "tänka" är i full gång.. Eller fortsätta den redan fullkomligt misslyckade morgonen och helt enkelt sova bort torsdagskvällen? Det är frågan.