Juni 20, 2010








Mitt palats, mitt hem. Mitt rum.





Hakar på min uppblåsbara madrass och blickar utöver ett i övrigt tomt rum. Redo att lämnas, rent materiellt. Rent psykist blir jag aldrig redo för en flytt... Inte från det här, aldrig. Den fjärde april skrev jag ner några rader enligt följande; "Jag stormtrivs, kan man vara kär i en materiell sak? För jag blandar ihop mina känslor för rummet med att vara kär." Om valet legat i mina händer, skulle jag aldrig lämnat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback