Kadanik

Det går bra nu. Riktigt bra nu. Tänkarna kring nyårsfirande och klänningsval, hårfärg och partyhattar tar över så fort dokumentet poppar upp. Att läsa blir en berg- och dalbana i tankevärlden och resulterat i ett resultat jag ej bör acceptera. Vart ska jag finna det sista andetagen som ror i hamn några taskiga kurser nu ikväll? En och en halvtimme åt ingenting, inte ens en fullständig plan åt årets mest överskattade event; Nyår. Hur ska det se ut i år, det ska bli fetare än någonsin självklart. Givetvis, vi går all-in. Eller satsar vi för dåligt och vi floppar, failar. Oavsett mina goa fruntimmer hänger runt fotknölarna och om vi så ska decka i en buske och skratta i takt med raketerna, är det så det får bli. Vi håller på den goa hemmafesten, klädångesten och garvet. Så ska vi nog också skjuta raketer i skyn vaaaa.

Ser ni? Ni har mig igen, fast babblandes skit hos er. Hon smiter undan, den där elaka häxan med vårta på näsan inom mig. När tar mammas flicka över, när vi går in på småtimmarna? Om så det ska bli, ska mitt arbete sitta som en smeck. Och redovisningen imorgon ska sätta spärr på plugget år 2010. Förstår ni+ Det är slut snart, så jävla slut och ingen är gladare än jag. Snart glider vi ju nerförsbacke ner mot student och frihet för fan.