Saknaden som aldrig går ur....



Att man kan sakna ett hem så mycket, har fortfarande tak över huvudet. Det är tacksam och glad man borde vara.. Frisk familj osv, men så godhjärtad och positiv tycks jag ej vara. Känslor som sur, ledsen och varför inte lite goa tyck-synd-om-dig-själv feelings popar upp. Dock ska jag göra ett tappert försök att få mitt nya hak lite glassigt för känna en mindre saknad, forever my nr1.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback