Kadanik

Ångest har präglat min dag, verkligen. Många faktorer bidrar till denna beklämda känsla, då hjärtat befunnit sig i halsgropen. Komiskt till viss del, men idag var ångesten allt annat än rolig. Dock kan tyckas att min lilla ångest i jämförelse med en självmordsbenägen tös, vara en bagatel. Tendensen att förstora upp en världslig sak till ett gigantiskt problem mitt framför ögonen har alltid funnits där. Spenderade min eftermiddag i Mrs. Hedins lya. Tur det inte blev någon bangning på skamförslaget att kila ex antal timmar tidigare, då mitt busskort bestämt sig för att kila ut och roa sig. Bland rostiga mackor bredda med skinka och jordgubbssylt, har jag nu uppfunnit en nya påläggsfavorit. Weird kombo, men digget finns där. Konsten att ta ansvar för mina egna studier har aldrig förr varit en svårighet, nu känns böckerna långt iväg och andra saker lockar. Malins arbete hade jag dock inga problem att kirra. Att polaken sen dök upp fick återigen mitt leende att rycka lite lätt. Därefter en filosoferande vandring uppmot hemmet.

Min intelligens tycks inte vara nog ikväll, jag borde spenderat kvällen studerande med tanke på de få dagar de faktiskt är kvar innan jag lämnar hjärnan 2 måndader. Istället spenderades den med mina främsta fällor, datorn har en förmåga att suga in en och tvn verkar ha en extrem dragningskraft. Telefonen skulle kunnat ligga på samma nivå om den varit något charmigare och lockande för ögat..



What to do?!

Imorron är jag lycklig, jag pratar skit och tömmer ut och in på mig själv för att ge dem all min onödiga livsnonsens. Jag umgås med mina fina tjejer som jag har saknat. Hönsgården lär vara en lugn plats med lite kackel i jämförelse.