Kadanik

Ohh, jag känner för att spackla på rätt ordentligt idag. Mörka läppar, dramatiska naglar och en touch av fejkad brunhet. Sådär helt utan någon egentlig anledning. En schysst fasad och sen är vi redo att möta söndagen och dagsljuset. Jag håller mig, än så länge, fortfarande nerbäddad med strimmor av svagt ljus instrimmandes genom persiennen. Ett försök att slippa möta söndagen för vad den verkligen är, ett mindtrick för att fokusera mer på ögonbrynens form än grubbla i takt med söndagsångesten. Jag vägrar, på allvar att plugga under ett lov. Lov symboliserar frihet, inget plugg och framförallt ska inte en enda tanke gå spenderas på matematik eller samhällskundkap. Över min döda kropp. Efter vi passerar midnatt och lovet officiellt är över. Då vi läser måndag den 28de i kalendern, då pluggar jag. Greppar livet och känner en kvickt förbi passerande skrivarlust angående politik. Inte en minut före tolv, inte en minut. Det är lördagskväll och vi ska hänga crazy, med max volym. Vi är skabbigt chica med en ordentlig make och sinnes goda kombos av kläder. Där mitt i mitt morgonflum är jag, just det.