Kadanik

Jag har såhär mörkt. Inne, inomhus, nu, just här. Och har haft i snart 3h. Jag har rullat ner, krypit ner, placerat datorn nära till hands och är inne på sista avsnittet SATC på första skivan. Fan, allt för tragisk. En kväll man borde spenderat så mycket roligare. Till exempel tagit vara på sommarvädret. På något vänster försökt tränga bort den fuktansvärda ångesten över imorgon. Om 12h är jag påväg. Mot skolan och mitt 3dje år. WÄÄÄÄÄ. Ett ord med innebörd för tagg och just detta, monsteriös ångest. Wäää......... Homo. Jag är fan inte redo ännu. Tror jag. Fyra månader till jullov och en vecka att dra av som höstlov, ett lov jag förhoppningsvis ska spendera långt här ifrån. Det är inte så hårt, eller? Det pallar man. Och en vår termin med endast student planering och allmänt "Vi slutar nu babbel". Och jag har upplevt min lyckligaste dag inom 10månader. Studenten. Men idag och just nu, är det ångest. Och inte ens mina 4 damer får tankarna på annat håll. Hej, jag tycker synd om mig idag.