Lets get high on depression-thoughts and drown ourselfs in tears

Lets go back. Mitt fina rum, vår fina lägenhet. Det perfekta läget, tillbaka då livet kändes liiite lättare. När det va mysigt och fint väder, när man gick till plugget. Lagom solbränd och fräsch. Sommarlov people!! Stadparken som tavla och pissande gubbar som största underhållning. Poetiskt flow, medgång och ett palats.

20 juni:
"Hakar på min uppblåsbara madrass och blickar utöver ett i övrigt tomt rum. Redo att lämnas, rent materiellt. Rent psykist blir jag aldrig redo för en flytt... Inte från det här, aldrig. Den fjärde april skrev jag ner några rader enligt följande; "Jag stormtrivs, kan man vara kär i en materiell sak? För jag blandar ihop mina känslor för rummet med att vara kär." Om valet legat i mina händer, skulle jag aldrig lämnat."

När ska vi sluta sakna varandra?? ALDRIG. När bussen, hat-bussen, kilar förbi tänker jag; "Ohhh, min lya!!". Sekunden efter; "Min gamla lya...............". Usch vad jag hatar det, vad jag saknar det. Det är ju min lägenhet, miiiin!!!! Still hurts, fyyyy.


Last frame in my FAVORTIE room eveeer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback