Kadanik

Kvällen har numera nått sin ända.. För kidsen anyway. Min dags timglas har ännu lite sand kvar att släppa på. Söndagen sägs vara vilodagen, jag följde rådet. Dock leder till allt annat än välmående. Har i princip inte gjort något och uttråkningen är total. Middag hos farmor, städning och zombie walk. Hmm.. En ultimat söndag? Nej, sista söndagen jag spenderar såhär. Ljusare tider kommer och då ska jag befinna mig med glass i handen vandrandes med mina dudes längs stranden. Får väl lägga selleri i struten istället. Kan bli fett, riktigt fett. Tagga, endast 38 dagar från godis. I mitt förvar ska jag inhandla Marabou polka och passionsfrukt, checka datum och det ska hålla förbi det påbörjade året.

Måndag, måndag, måndag. Vill helst bli som en psyko-dude och bara gunga farm och tillbaka, helt inne i min alldeles egna värld.. Ångesten, för en dag som breakar redan 11 bör ej existera. Utan snarare en ångest över att det är 5 dagar, 120 timmar.. (Allt min matematiska hjärna pallar idag) kvar tills det återigen är helg. Längtan sägs vara en underbar känsla. Men den är ju plågsam? Ska sova på saken tror jag.