Kadanik

Än en gång möter jag morgonljuset. Att jag befunnit mig på stranden är det inget tvivel om, min kära madrass erhåller nog 3 liter från friabad. Det river knappt... En förvirrande känsla ikväll måste jag säga och nu ligger jag här och lyssnar på musik, långt inne i tankarnas värld. Det är för mycket, måste det vara svårt? Valsar genom stan och njuter av tillvaron, men med vetskapen att inom veckan är det ej en självklarhet. Jag vill dumpa min bag-pack nu, trött på att stampa på samma trappsteg. Jag vacklar i mörkret, guidning med lampa och en klar väg. Är jag redo? Åtta veckor före vardagen faller in i ett mönster, när man fruktar bussen var morgon. När man ständigt funderar över framtiden och valet man gjort, funderar över misstaget och undrar vad som kunde varit. Låt mig vrida upp klockan, studenten hägrar. Livet, ett skumt fenomen. Kluven, höger eller vänster? Fancy det där med att tycka synd om sig själv. Kanske skulle ett ösregn ej skada, utan rentav hela. Varför verkar nyckeln till vattnet så hårt spänd? Klarvaken och tankarna yr, utanför tågar morgonen igång. Går på högvarv i min tankeverkstad... Förvirrad, bortkommen. För mycket pop-ups nu, vi taggar uppgång 08.00. Behöver kickstarta systemet med en välgörande promenad, fysiskt och psykiskt. Rensa bort dagens grubbel, ny härlig dag.