Kadanik

Det är ju tur jag inte jobbar mot än värre deadline än min egen sovklocka. Sista raden är skriven, sista arbetet är avklarat. Det är för att uttrycka mig fint, en börda som slevats av mina axlar. Nu kan vi andas jullov och blicka mot julgran och pepparkakor. Vi har tre dagar kvar att plöja igenom för att nå slutdestination, sen släpper vi gasen går på halvfart och firar lov.

Tar efter Malin och skriker "Hor-telefon" i ren desperation... Varför inte bara inse att SIM-kortet redan är i, telefonhelvete.

Nu går hjärnan på högvarv, självklart. Men städa tänker jag fan inte göra, inte nu mamma. Jag ska självklart sova, eler räkna får. Eller bara hänga här och skriva om massa crap vilket resulterar i en ofräch, ovårdad och död Kadanik imorgon. Julvecka, nu kör vi.