Kadanik

Kompensationen är igång hoppas jag, ja för den hemskt långa och kalla vintern. Finns nog knappt ord som kan beskriva glädjen om vi får möta våren hand i hand med solen. Nog för att skolan var underhållande idag med ansiktsmätning och studering av faces, men nog fan längtar man bara till närmsta solstol. Jag gjorde snabbt längtan till verklighet efter portarna från mitt fängelse slogs upp. Med snabba steg ner mot stan och upp till mitt crib, inom 2 ynka minuter var jag ur skorna och redo att andas avgas. Årets första riktiga solning var igång, trots mitt och Jonnas tappra försök med filtar i en blåsig trädgård för ett par dagar sen. Värme, vindstilla och en brännande feeling. Passade samtidigt på att njuta av livet som definitiv stadsbo, trafikljud. Andra hatar det, men jag tycks på något sätt älska det. Det går inte en minut ut annat en buss passerat, blir det långtråkigt finns det en mängd människor att spana på. Under denna delen av året tycks folk vara schizofrena, medans vissa traskar förbi endast iklädda shorts och sandaler passar andra på att slita på dunjackan ett tag till.

Jag rörde mig inte ur fläcken på drygt 2 timmar. Svampen hade lyckats suga åt sig i alla fall lite färg, lovande. Bönar och ber att våren fortsätter i denna takt.