Kadanik

Jag hade ett golv, faktiskt. Där under all röra. Fritt blås, kläderna på plats, nybäddad och en dammsugning. Nu står det mig upp i halsen. Jag måste härifrån och det kvickt. Rev bort fredagens make och insåg att jag är skabbigare än gubbarna på gatan. Varför skriker man greppa livet var måndag och inser söndag att det snarare stegat på i fel riktning? Jag blir ett psykfall här hemma, okryddat. Jag ska tvinga iväg mamma mot okänd destination, med storrisk för inredning eller shopping. Ut med er, man blir galen på hemmaplan. Och imorgon är det plugg. Jag ska springa ifrån verkligheten ett par timamr och leva i en lycklig bubbla där, där jag har körkort egen lya och INGET PLUGG.