Kompis
Aj vad vi har missat. Vilken taskig/dassig/katastrofal/vidrig/kass och dålig vecka, på bloggen. I det verkliga livet, mitt liv har den senare tiden varit fantastisk. Det är ett gott swing just nu. Önskar att ni hade fått följa med, nu i efterhand. Jag hatar sammanfattningar av den gångna veckan. Men lite flash-backs orkar även jag med. Just när det speglar något så bra som ett 18årsfirande, mitt 18års firande. Det var stort, det är stort. Arton jävla bast ni.
Jag måste börja någonstans, vi kör och gasar. Känslotugg och iloveu-crap tillhör inte mina vanligheter. Men ni, tillochmed jag utbrister i skrift visserligen.. Hereegud vad jag har fina människor omkring mig. Jag har, utan att tveka de bästa fårsklallar tll päron man kan ha. Trots en del goa episoder om städningar ibland, ett icke-matlagande-barn-tugg eller allmäna kassahumörsvängningar. Och mitt ständiga tjat om en egen lya. Jag älskar er, det vet ni. Även om jag aldrig skulle säga det, ljudigt. Så funkar inte jag, men det är självklart jag gör. I nästa steg har jag världens, om inte universums bästa farmor och farfar. Min egna taxi och min egna pratkvarn. Utan er hade jag haltat fram i vardagen. På riktigt, ni är fantastiska. Mormor, min lilla lilla mormor. Jag älskar henne och alla historier från hur det var förr jag får höra när vi fikar. Jag har världsnivå på både mor- och farföräldra hållet, det ni. Och min alldeles egna lilla klan, mina fina vänner. De som vet allt, de som man spontant dejtar vid en ledig kväll. Mina favoriter. Ni skulle ha medalj så fina ni är och så bra ni är. Ni är placerade så nära mitt hjärta ni. Och alla övriga människor i min närhet. Jag har det bra, riktigt bra som får vara omgiven av såna människor.
Mitt kalas var så bra. Just dom, hjärte-människorna samlade. För att fira mig och ha det trevligt. Det blev hur bra som helst, kalaset som engagerat oss länge. Som varit ett orosmoment och en tanke-spendrerare. Jag har blåst ut de arton ljusmen och känt mig som 10 och upplevt momentet när man generat blickar upp på alla som sjunger "Vi gratulerar". Jag fick så mycket presenter och fina/bra sådana. Jag är lycklig. Och ni ska få dem med, för min ring får ni inte missa. Vi hade kanske den bästa flashbacken på mitt liv rullandes på en skärm, gamla foton. Ha och en stolt påskkärring i 5års ålder som välkomst plakat. Såhär 13år i efterhand rankar vi väl inte det på snyggast outfit. Djurisk daimtårta och ett hav av godis. Det var så bra, ni förstår inte. Vilken kombo, alla jag tycker om och prima krubb. Laalala, jag har det för bra.
Jag måste börja någonstans, vi kör och gasar. Känslotugg och iloveu-crap tillhör inte mina vanligheter. Men ni, tillochmed jag utbrister i skrift visserligen.. Hereegud vad jag har fina människor omkring mig. Jag har, utan att tveka de bästa fårsklallar tll päron man kan ha. Trots en del goa episoder om städningar ibland, ett icke-matlagande-barn-tugg eller allmäna kassahumörsvängningar. Och mitt ständiga tjat om en egen lya. Jag älskar er, det vet ni. Även om jag aldrig skulle säga det, ljudigt. Så funkar inte jag, men det är självklart jag gör. I nästa steg har jag världens, om inte universums bästa farmor och farfar. Min egna taxi och min egna pratkvarn. Utan er hade jag haltat fram i vardagen. På riktigt, ni är fantastiska. Mormor, min lilla lilla mormor. Jag älskar henne och alla historier från hur det var förr jag får höra när vi fikar. Jag har världsnivå på både mor- och farföräldra hållet, det ni. Och min alldeles egna lilla klan, mina fina vänner. De som vet allt, de som man spontant dejtar vid en ledig kväll. Mina favoriter. Ni skulle ha medalj så fina ni är och så bra ni är. Ni är placerade så nära mitt hjärta ni. Och alla övriga människor i min närhet. Jag har det bra, riktigt bra som får vara omgiven av såna människor.
Mitt kalas var så bra. Just dom, hjärte-människorna samlade. För att fira mig och ha det trevligt. Det blev hur bra som helst, kalaset som engagerat oss länge. Som varit ett orosmoment och en tanke-spendrerare. Jag har blåst ut de arton ljusmen och känt mig som 10 och upplevt momentet när man generat blickar upp på alla som sjunger "Vi gratulerar". Jag fick så mycket presenter och fina/bra sådana. Jag är lycklig. Och ni ska få dem med, för min ring får ni inte missa. Vi hade kanske den bästa flashbacken på mitt liv rullandes på en skärm, gamla foton. Ha och en stolt påskkärring i 5års ålder som välkomst plakat. Såhär 13år i efterhand rankar vi väl inte det på snyggast outfit. Djurisk daimtårta och ett hav av godis. Det var så bra, ni förstår inte. Vilken kombo, alla jag tycker om och prima krubb. Laalala, jag har det för bra.
Kommentarer
Trackback