Kadanik

Heey mina gossiga små människor. Jag hakar på tåget på g från Malmö, satt i tankar och kom på att gårdagen var bloggfri. Det hade en anledning, en monster anledning. Jag hann knappast andas själv utan pumpa på dagen i 249km/h. Det värsta jag vet, är att ha strikta planer att följa samt att inte ha en ledig stund ttt göra ingenting på. Det jag just beskrev var min tisdag, för all del ingen tråkig tisdag men en som inte ingår i mitt flow. I plugget, med hjärnan på absolut helspänn arbetades det under gårdagen med färgskalor och smink. Bestämma årstider och vilka färger vi klär i. Med en trackad hjärna rusade jag vidare mot hemmet och 7 minuter rusade jag ut ur huset. Jag hann byta om, ta lite läppsyl och dra på mina kickass-boots. Iväg med makeup-bagen och ner för en styling med djuriskt tidspress, sminkade i ett svettigt tempo med goa ställningar för ryggen. In på dunkers för att se visningen modellerna skulle gå. Hör och häpna, jag stod på scen. Al naturale. Ingen make, håret i en slabb-knut och mina slitna men fortfarande snygga långklänning. Lite cred för arbetet vi lagt ner. Jag älskar sånt, en miljon ögon på en. Jo, det gör jag vaa. En rallytur senare drog säsongspremiären av desperate housewifes igång. Tätt följt av mitt älskade BB. Den kommer jag knappt ihåg mer. Jag gick på zombie-fart därefter och har svårt sytt tyda dröm och verklighet, jag deckare någongång efter reprisen av bb om jag har alldeles riktigt för mig. Jag ljuger säkert, min kokosnöt gick på halvfart. Jag vaknade inte alls pigg och utvilad, inte alls glad och nöjd. Men upp kom jag och med bussen hann jag. Och till Malmö kom jag, så lever det gör hon än er Ellinor.