Kadanik

Jag har skjutit på det, skjutit på det och... Skjutit på det. Nu är det klockmässigt fredag och last day hos modern min, hur ser rummet ut? Följdfrågan lyder, hur snabbt ryker halsen av imorgon? Ni hajar, grejen är jag är kass på att hålla ordning. Sliter av mig kläderna och glömmer allt vad garderob är, kommer hem och slevar in jackan en bit in för att jag fortfarande ska kunna öppna dörren och bäddar upp sängen fredag när jag kommer för att sedan inte bädda den igenom förrens nöästa fredag. Mitt system och lite min grej faktiskt, skippar upprullning av rullgardinerna också. "De ska ju ändå ner på kvällen igen", "Sängen ska ju ändå bäddas va ikväll" och varför inte den gamla fulingen "Jag ska ändå ha de kläderna imorgon". Suure när du inte längre kan urskilja golvet, då ska det nog fan vara kallt innan de plaggen åker på; Allihop. Och för att sprizza en snygg topp moset, jag älskar det. Jag älskar min röra, hemtrevligt och ikke-perfektion. Praktiskt och lättskött, för att inte nämna ordet brilljant. En snabb utgrävning på morgonen och du är ute på ett kick. Kläder, jacka, skor, väska, dator, du finner allt på samma plats. Där delas våra åsikter, mina och mammas. Hon förstår inte mitt sätt att se på hemtrevligt och¨inbjudande, eller det faktum att jag ens orkar leva i röran. Kalla det ett tonårssyndrom eller bara vanlig slapphet, jag diggar det. Framtills just sista kvällen när mitt lilla avtal till mamma lyder.. "Städa upp och gör snyggt innan du kilar till pappa.." Den delen borde slopas, så kunde man känna sig lika hemma när man kom tillbaka och bara gona ner sig i stöket. Mer oordning åt folket säger jag.