Kadanik

Hey -08. Oj, vad lätt vi hade det.

18, och snart 18. För ung, för gammal. Hej ni. Vi ångestar och grubblar. Om två veckor är jag i skolan nu och inleder mitt tredje år. Sista jävla året på gymnasiet. Men inte lockar det, inte någonstans. Det är så ångest-toppat.. Och framförallt känns det som det är alldeles för långt kvar. Två veckor kvar och jag börjar sista året. Sjukaste någonsin. Det var ju precis jag stod med ångest över vilket program jag skulle börja på. Precis som jag stod där med farmor och kände "Här har vi det" på Petri. Precis som jag stod där första dagen iklädd höga klackar, både nervös och förväntansfull för att se vad som skulle bli min klass. Det var precis som jag kände mig tveksam på programval, klass och engagemang och ville hoppa av efter första året. Precis som jag upplevde skolan som tortyr och var något så skoltrött att jag hade 32 arbeten kvar fyra veckor före sommarlov. Det var precis. Nu ska jag tillbaka till dem jag knappt sett på 10 veckor, till rutin och plugg, till det som inte lockar alls. Mitt sista sommarlov är strax punkt-satt. Vilket lov det är och har varit. Det skulle bara varit just det, sommar-lov. Inte höst. Det ösregnar ute. Två veckor att ta vara på och det börjar nu.