Kadanik

Jag har det så mycket bättre utan datorn ständigt i knäet. Men det har hänt massvis, och endast roligheter. Sådant ni borde fått ta del av. Och en kass resumé känns sådär.. Ännu en gång. Jobbat som ett svin har jag gjort, och nu är det slut. Finito. Iallafall för i sommar. Och lyckan är gjord. Pengar och ledigheter. Det har varit den årliga HBG:Festivalen. Totalt värdelös. Inte en enda bra artist, vi konstatera att öltältet var höjdpunkten. En dos dåligt väder gjorde väl inte saken ett dugg bättre heller. Fan ni, vilken helg det var. Jobbade tors, fre, lör till 19-19-17. Vilken timing. Tog med mig kläder till jobb på morgonen och åke direkt in till stan, goa utgångar (!!!) och hem för att sova några knappa timmar innan jag skulle stå på jobb igen. Fantastiskt, det där när det går i ett hela tiden. Lördagen påbörjade vi hos min finaste vän som ni mest känner som Redhead, sol-klädd balkong, musik, till fixning, cider och klädångest. Förfest på två pers! Båda iförda klackar av någon skum anledning, den är fan inte vanlig numera. Och såhär i efterhand kommer det inte bli mycket mer av det vanliga helg utgångar heller. Converse och boots är det, punkt.

Men efter en go, hård helg blev det så söndag. En dag för vila och sovmorgon. Icke. Släktträff i skärgården, och uppgång 09.00. Packningen som både borde varit påbörjad och avslutad, var inte ens påtänkt. I en plastkass slafsade jag ner det nödvändiga. Jogging, t-shirt och en tjocktröja samt joggingskor att knata runt i. Andra nörvändigheter som tex tandborste lyckades jag förtränga, eller bikini underdel för den delen. Det är inte lätt att vara tankspridd och oplanerad. Men upp kom vi, till världens mysigaste lilla stuga. Bara vi släkten. Och vi skulle tälta, jag och lill-brossan. En för oss helt ny upplevelse. De var spännande, det var det. Vi åt gott (kanske lite för gott), vi hade soolguden helt på vår sida, vi badade, spela kort, hade vår årliga tipsrunda.. Vi åkte båt för att handla frallor till frukost, bara den är ju så mysig! Vi gick på kohage-promenader och fick fästingar. Inget smink, ingen som bryr sig och bara glida runt i ett lugnt tempo utan att bry sig om någonting alls. Fan, vad jag behövde komma ifrån ett tag. Bara släppa allt. Det har varit lite för mycket nu här ett tag. Att bara få varva ner, var herregud. Fantastiskt. Och i tisdags em kom jag åter hem till verkligheten. Raka spåret ut och försöka jobba bort de senaste dagarnas brutala intag mat. Men ändå hamnade vi på Mc efteråt...

Solen har lyst över oss, jag känner mig lite mer hemma igen. Brunare och ser en ds friskare ut genast. Men framför allt att man kunde få en heldag på stranden. Vad är det? Den 3dje i sommar? Men jobb-möte och sen stranden. 11-17, att inte Malin är död är fantastiskt. Röd må hon va, men hon lever. Hon lär sig. Det brutala rycket ni nu ska få ta del av r skadat. Jag och mamma har gjort ett rumsbyte, ett sjukt byte. Jag har alltså lämnat ifrån mig min lya med egen ingång för ett mindre rum mitt i lägenheten. Varför? Eftersom att jag snart lämnar Ättekulla frhoppningsvis för att aldrig komma tillbaka permanent och lever åter stadsliv om en månad. Malin, mamma och jag slet för att få detta i verket. Snabbt gick det och nu sitter jag här, lite ovan men på mitt nya rum. 3h ägnade jag och mor min åt solen idag, för att jobba in brännan ordentligt. Sen har vi allt slitigt, och nu har vi ordning på båda rummen. Bara att reda ut min ständiga kläd-situation med kläder överallt tar sin lilla tid. Och ikväll har mina finaste Gun och Jan varit över. Min fina farmor och farfar.

Det ni, var en resumé som heter duga. Längre än jag hade tänkt mig. Verkligen.