Kadanik

Drar upp plånboken ur väskan för att vara redo när bussen kommer. Slår (som tur är) en span ner i mynt facket och till min stora tragik ligger där 3kr och 50öre. Lovely, inte fan kommer man långt med den summan. Att hjärnan inte funderar längre på morgonen, behöver man pengar för att komma dit lär man ju skulla hem också. Min kära moder befann sig som tur var i stan och kunde hjälpa en dotter i nöd!

Plugget knallade på i vanligt tempo, inte världens mest arbetsamma dag. Så nu är jag på hemmaplan och gör det jag gör bäst; Ingenting. Träffade Malin och Elinor medaans vi plåta löv och annat, de skulle träna. Bör man inte drabbas av ångest då? Att man själv också borde röra sig lite? Inte då, jag njuter av livet som soffliggare.