Kadanik

Viktig jag känner mig när man går runt med larmbricka dagen lång. Första dagen på Åhlens har varit super, önskar nästan jag jobbade längre. Som handen i handsken trivs jag. Arbetsuppgifterna var att packa upp oändligt med skönhetsprodukter larma. Slavarbete kan tänkas, men jag njuter. Bara av atmosvären i butiken. Mitt felaktiga val av inriktning i livet, börjar vända. Hemma var ordet, jag ska stanna inom branschen. Lika solklart som den brännan vi får av energikällan själv. Skolan får större värde, man ser ett mål. Mitt livsmål är dock inte att hamna i en kosmetikbutik i slutändan, men att få starta här vore en dröm. Min socialitet känner sig ganska frustrerad när man inte kan vara till lags alla kunder, pågrund av min ovetskap på stora område. Fast diggar feelingen av att ställa fråga: "Finns det något jag kan hjälpa till med?" Därefter kunna genom min lilla baskunskap jag har med mig kunna arbeta fram vad de söker. Kicken är fin. Och alla hjärtliga medmänniskor som gärna låter sig ta hjälp av en för att lilla jag som "bara" är elev, ska ha en chans att lära mig något. Jag gillar verkligen dem, hjärtliga människor. Jag ska bli lika kär en dag.

Idag är själen glad.