Kadanik

Ljuset strömmar in genom persiennen, men jag drar mig för att springa fram med falska förhoppningar om sol.. När man rycker upp den och möts av endast ljus, tragiken är fulländad. Min hunger är som vanligt såhär på morgonkvisten totalt svår och jag ligger kvidande desperat efter att höra mamma säga orden; Nu är det fukost. Besvikelsen om det inte är fint väder är obeskrivligt, sommaren ska vara här nu. Mitt första dopp måste komma innan Juni. De magiska orden är uttalade.. YEAH.