Kadanik

Jag gav er liten hunt till idag i gårdagens inlägg "Ledtråd inför morgondagens bikt; Det saknas en kamera och 250 riksdaler". Lördagens påhitt skulle inte bli som planerat. Vi anlände runt tio iklädda shorts, då solen sken över Ättekulla. Övriga Helsingborg tycktes dock ej haft turen att se solen kika fram.. Vi socialicerade oss med folket och hade det trevligt. Väskan är ett städigt problem på fester, men den hängde fint på armen. Jag gjorde en förflyttning in mot sofforna och placerade väskan bredvid. Två sekunders obetänksamhet och jag valsar ut i köket för en snabb konverastion. Är inom 2 minuter åter på plats igen för att finna ingenting, min väska är borta. Tankarna på stöld fanns ej i hjärnan men efter en stunds letande började det mala sig fast med och mer. Ångesten över plånbok, nycklar, kamera och andra personligheter kokade inom mig och en desperation satte in. Rände runt i hela huset och argheten måste lyst igenom på de folk jag stötte på under min desperata rundvandring i bostaden. Mamma fick rycka in som taxi mitt i natten, då jag förtvivlat ringde och fick fram att min väska försvunnit. Vårt tappra försök att finna väskan med hjälp av en ficklampa i buskarna fick vi snart ge upp. en snabb polisanmälan och två spärrade kort senare blev det sängen denna då tidiga söndagsmorgon. Den under händelseförloppet okontaktbara fader, åker ut med hoppet att hitta min väska slängde i närheten av festen. Efter dryga timmen kommer samtalet, plånboken numera utan kontanter tillsammans med nesecären upphittas på en tomt. Vi slänger oss i bilen och kör ut och lagom tills vi är ute saknas endast kameran och nycklarna. Efter travande i blött högt gräs och krattande i stor buskparti började vi nästan tro de siktade på att få nycklarna.. Men då mitt i vår sökande ser mamma dem blänka till på en gren.

Efter vårt trauma har jag nu återigen hela väskans innehåll, nagellack, hårspray, plånbok etc. Och det enda som saknas är 250 riksdaler och min kamera. Det är världsligt, nycklar och plånbok var prio 1 och vi hittade det. Lycklig över att ha fått mestadelen tillbaka och för att ha så fina föräldrar.

Det jag inte kan förstå är hur man med gott samvete kan ta en hel väska? Det var helt vanliga människor och det kan ha varit vem som helst. Har moralen helt växt bort ur dagens ungdomar? Var och varannan fest försvinner det alltid något. Att det ska vara så svårt att låta bli andras saker.. Det är sinnessjukt vad det måste klia i fingrarna på folk så fort ett tillfälle ges. Det skulle aldrig någonsin falla mig in att ta någons väska för att den står obevakat. Snarare ta vara på den för att någon annan ska slippa bli utsatt. Kan vi inte bättre än såhär, ska man behöva gå och bära med sig jacka, väska och skor för att vara säker på att få det med sig hem.. Börjar bli less på att det alltid måste vara något.