Kadanik

Random kanske är att ta i, spontan också. Men en aning sponton kanske. Ähh, känner hur ni faller bort långt in i ett yrt mood. Flummigt är bäst. Pensionärs tempo har vi hållt ända sedan vår vandring började här i vårt lilla hood. Vi drog med oss en polsk och slängde oss med bussen för att hamna på stadens gator. Efter lite mer än en affär blir vi återigen av med polaken, så vi valsar m ed lugna steg runt för att komma på någotatt göra. Skånes djurpark, Simrishamn, Tropikariet, Lund och andra fantastiska resmål bildar vår mindmap. Dock hamnar vi till slut i det 35meter höga tornet, Helsingborgs stolthet, Kärnan. Aningen krydd kanske det med stolthet... En guldpeng senare vandrade vi oss upp för de eländiga trapporna, kröp kanske snarare sådär mot toppen. Med kikaren inom räckhåll spana vi snart på danska bussar och par fikandes på balkong. Vi kände hungern komma springandes och hur musten flög ur oss vid nergång. Så vi slog oss ner med fadern & co för en fika i värmen. Rrh, vilken vacker saga. Jag är åter på hemmaplan!