Kadanik

Min dag har passerat, en dag med skam. En vecka mina vänner var allt jag kunde klara av vårt godisförbud. Jag får se mig slagen, min partner i vadet har ännu ej slevat in socker. Min kvälls sysselsättning har däremot varit att jobba upp bukfettet. Kina snacks, glass, jordnötsringar, läsk.. Stark insats. En liten aning ångest kryper längs ryggraden, jag är officiellt sockerberoende. Att jag en gång klarat 3 månader i följd är för mig helt otroligt och oförståeligt. Var jag superwoman då? Kan jag nu ej klara mig helt utan den farliga drog får jag väl helt enkelt begränsa mitt intag något, till helgen. Eller det kommer ej heller funka, får bara försöka att inte göra det till en daglig grej. JAG MÅSTE RÖRA MIG, MOTIONERA. Hade jag åtminstone varit duktig på det, hade jag med gott samvete kunnat proppa ner lite extra kalorier. Vart hittar jag det goda samvetet nu??

Usch, skäms nästan. Jag ska träna, måste lova mig själv det.